Sara

det var länge sedan jag skrev sist, och jag har egentligen en massor utav saker att skriva för det har hänt rätt mycket de här senaste dagarna.
Gårdagen blev inte riktigt som planerat, men det var utmärkt iallafall. Tog mig inte upp först vid tre på eftermiddagen, samma tid som jag skulle möta Ellinor i centralen. Så ni kan ju gissa om jag var försenad. Vi chillade runt i stan och kollade massa saker, jag kom hem med alldeles för mycket kläder. Jag vågar knappt gå in och kolla på mitt nordea konto. Men men det löser sig, allt löser sig. Sen åkte jag och Ellie och solade och vi blev tokröda i solariet, men de la sig faktiskt väldigt snabbt, som tur var hade ju inte varit allt för roligt att gå ut helt bränd.
Sen åkte jag och Ellie hem till mig för att äta lite, och dricka en massa vin. Jag kan ju tala om att de gick åt sex liter vin igår, dock var vi inte ensamma. Lite senare på kvällen kom även Emelie, Sofie, Jim och hans vän hem till mig där vi fortsatte förkröket. Vi spelade ölspelet, rökte alldeles för mkt, och lyckades väl ramla av stolen typ sjutton gånger för mycket.
Sen så skulle vi in till stan för att möta Ellis pojke Zachariaz (stavning?) och hans vän. Fast vi blev lite sena, som vanligt och så lyckades vi missa den andra bussen med, och då hade de redan lackat eftersom de stått och väntat på oss i typ en timma så vi fick ta en taxi in till stan. Dock kom vi ut rätt sent, så det var ingen mening att gå på Fellows som planerat eftersom att de stänger så tidigt. Så först käkade vi lite på burger king och sedan bar de av till någon jävla rock klubb, som sög. Dels för att vi fick stå i kö typ en 40 min för att komma in trots att det bara var tre personer före oss. Garderoben var full så man fick gå omkring med sin jacka där inne hela tiden. De roligaste var att Ellinor och hennes pojke försökte para ihop mig med hans vän hela tiden, vilket de inte lyckades med. Haha om ni hade sätt honom hade ni förstått, en riktig mamas boy. De roligaste var att de försökte intala mig att han faktiskt var en liten bad boy, han gav även den sämsta raggningsrepliken jag någonsin hört, fast givetvis var jag snabb på att ge svar på tal.
Jaja, men kvällen/natten var väldigt lyckad och jag endade up with någon annans vän, så jag antar att jag nu brutit de löfte som jag skulle hålla när jag antog de där fåniga vadet =P

Idag har jag inte gjort mkt alls, eller iallafall inte som jag tänker skriva om här. Skulle egentligen till Solvalla och äta hos pappa. Men jag orkar inte så jag ska försöka komma på någon bra anledning till att ställa in det. Och städa behöver jag göra, jag säger alltid att jag behöver det, men nu är det katastrof man kan inte ens se golvet i mitt rum. Lite pinsamt att ta hem folk när de ser ut såhär.

Och just det jag lyckades ha sönder mitt guldarmband som jag fick av mamma i födelsedagspresent inatt, och det där hänget är nu borta =(

You're just a little boy
All you do is annoy
You must talk so big to make up for smaller things...

she said:
You don't know me, and you don't even care
You don't know me, and you don't wear my chains

har inte skrivit på länge, men har haft rätt mycket att göra. Och relatvit mycket att tänka på...

tja

jag vaknade för inte allt för länge sedan.
bakis
hade det faktikst riktigt bra igår och jag blev inte för full !!!
dock lite väl full ett tag kanske

snart kommer en massa brd barn hit och ska filma lite och jag hade hoppats på att slippa vara hemma, men jag ska inte åka först om typ två timmar.
fuck

Jaja, men ikväll ska vi till Ermina på middag och sedan utgång de kommer bli grymt bra hoppas jag!

Vi hörs senare

Love

jag har inget att skriva

hemma
bakis
illamående
och lite sådär små lycklig...

jag ska ut snart, tidigt jag vet.. men men de jag ska ut med ville ut såghär tidigt. och jag är endå redan full så det är väl lika bra.

hmmm
 jag kommer inte ihåg vad jag ska skriva.

just det kanske ska träffa min norsk i natt man vet aldrig, fast jag tror inte det han brukar ju banga som dni vet '!

och justy det om jag ringer dig Louise efter typ tolv svara INTE för jag kommer säkert bara be dig att följa mig hem

LOve

festa nu de e fan fredag !

hej hej

somnade efter att jag kom hem, typ direkt vaknade vid halv elva och kollade på Hells Kitchen, jag är nog den enda idioten som kollar på det.

nu är jag pigg vilket kanske inte är så konstigt, men ska försöka somna om snart. För imorn ska jag antingen till tvättstugan eller kanske kriga och följa med Louise och hennes crowd och köpa julklappar we will see.

haha by the way ringde inte min norsk idag, jag vägrar vara desperat som alla andra....
Men jaja ska se om jag får tag i honom i helgen, annars lägger jag detta på is, de lovar jag er!

Love

sex de kan jag, men kärlek e jag fan inge vidare på alltså...

asså hela dagen har jag fått för mig att det är torsdag, men ack sådan tur hade man inte. Dock så spelar det inte så stor roll, eftersom att jag inte har några planer inför fredagen iallafall. Ska jobba på praktiken på lördag så jag måste ta det lungt så jag orkar upp.
Har inte varit i skolan på hela veckan, hade dock en halvdag på praktiken i tisdags. Men imorgon måste jag till skolan, har ju Ellinors nycklar till skåpet också. Imorgon är det dags för en kund med, jag vet att jag har sagt det innan varje kundpass. Men denna gång kan jag lova er att det stämmer. Vill dock inte ta någon kund. Men vad har man för val? Man måste ju det, så det är väl bara att köra på.
Jag ska verkligen gå till skolan imorgon, jag lovar er.

Jag har fått förjävla ont i min högra käke, fucking pain alltså.
Just det någon kan gärna få påminna mig om att skriva ut lite uppgifter i skolan imorgon, ta reda på vilka läxor vi har och vilken tid jag ska göra provet på fredag.

just det Mathilda jag bröt mitt löfte som jag gav dig idag, men några sms kanske kan väga upp det...!?

jaja nu ska ett ultimatum utdelas.

Love

sådär nu är även den andra norsken ett avslutat kapitel...

Jag orkar inte skriva så mycket om dagens händelser. Kanske får ni en liten inblick i det snart, men nu känns det inte som att jag ens med alla världens ord kan beskriva sorgen, smärtan och sanningen

Ni får ett gammalt inlägg istället, skrivet i min förra blogg den 11/11-2007

Lillebror A

Jag vet att jag kanske inte borde skriva om det här i bloggen, eftersom att det kanske är för personligt. Säkert lär jag ångra mig en dag. Men jag behöver få skriva av mig lite.

VARFÖR?? Ledsen, jag är så ledsen för din skull. Varför blev det såhär just för dig, eller varför drabbar detta någon. Om det finns en gud så undrar jag hur den tänker. Varför väljer man att göra livet så fruktansvärt svårt för vissa? Vad har de gjort för att förtjäna det? varför varför varför varför

Ingen vet nu om du kommer att utvecklas och med hjälp utav ett under, komma i kapp dem i din ålder. Men oddsen tyder på att det är näst intill omöjligt. Det krävs ett mirakel. Just efter att din utredning var klar, så började man med en gång med en massa kurser för familj och anhörgia för att få lärdom om hur du på bäst sätt skulle få hjälp. Psykologer, läkare assistenter tillkallades, allt för att du skulle få en chans. Ett litet tag så verkade de faktiskt som om de skulle gå bra, man trodde att tack vare all denna hjälp så gick de trots allt framåt. Men nu har det stått still ett bra tag, du har till och med backat. Du klarar av mycket mindre saker nu än för några månader sedan, vilket är fruktansvärt.

Hur mycket jag än försöker att bara fokusera på framtiden och endast tänka en dag i taget, så kan jag inte undagå att tänka på allt det negativa. Kommer du någonsin lära dig att äta själv, att klä på dig själv och prata. Kommer du någon gång kunna kommunicera med andra människor. Kommer vi någonsin förstå hur du tänker, vad du tänker och hur du känner. Kommer du bli mobbad i skolan, kommer du kunna få några vänner, kommer du kunna få några bästa vänner, kommer du få känna kärlek??
Du har inga vänner nu, du är ju asocial som det så fint kallas. Barnen på dagis säger ju redan att du är konstig och det är tråkigt att leka med dig för att du inte förstår något. Hur ska du kunna gå i skolan, när man redan nu märker att du skärmar av och inte lyssnar när man pratar med dig. Hur ska du kunna skaffa vänner, vad är det för liv att inte få uppleva saker och inte kunna dela det med andra?

Jag blir så ledsen när du nu börjat dra dig undan. När du är ledsen så vill du inte bli tröstad, du vill vara själv istället för att få närhet och stöd. Varför slår du dig själv och drar dig själv i håret tills du börjar gråta. Varför vill du känna smärta? Är det allt du kan känna..

Det känns så sorgligt att inte veta vad du säger, när man verkligen märker att du försöker förklara någonting. Jag är ledsen att jag inte förstår, jag är ledsen att jag spenderar så lite tid med dig. Om jag var mer med dig, kanske jag skulle kunna förstå dig bättre. Men det är tufft att se dig bli helt överlycklig för att du lyckats härma efter ett ord som man sagt. Men när jag ser hur glad du blir så får jag för mig att du förstår. Att du förstår att du inte är som alla andra, tänk om du varje gång du ser någon äta tänker varför kan inte jag. Jag tänker på när man hämtar dig på dagis och alla barn cyklar runt under tiden som du bara sitter och tittar på. Kanske önskar du att du också kunde. Tänk om du märker att din två år yngre lillebror hänger med bättre i sinnet än vad du gör. Gör det ont i dig?? Ibland hoppas jag att du inte förstår det, bara för att du ska slippa känna smärtan.
Men kan man inte känna smärta kan man heller inte känna glädje... och jag vill ju inte att du ska leva ett liv utan att kunna få känna glädje.

Allt känns ju som sagt tufft... men även alla dessa frågor, visst folk undrar väl. Men det känns ändå jobbit, när folk hela tiden frågar:
Varför pratar han inte, Varför leker han inte med de andra barnen, Varför utforskar han fortfarande allting med munnen, Varför äter han inte själv, Varför lyssnar han inte efter sitt namn, Varför isolerar han sig från omvärlden.
Jo, han gör det för att han inte FÖRSTÅR bättre.  Tyvärr är det sanningen.

Det känns som om jag inte orkar försvara det, även fast denna börda absolut inte är tyngst för mig. Jag skäms inte över min lillebror, och jag vill inte hålla det hemligt att han har grava problem. Jag vet att folk känner medlidande med honom och alla andra som drabbats av samma problem. För innerst inne så vet vi, fast vi inte vill erkänna det att detta är bland det värsta som kan drabba en. Hur många gånger har man inte garvat åt någon i "särskolan" hur många gånger har man inte kallat någon för särbarn/CP. Och vi vet att det är så min bror kommer få växa upp, Han kommer få växa upp i en miljö där folk räknar honom som mindre värd. Han kommer aldrig att accepteras som en individ i samhället. Han kommer att dras över samma kant som alla andra, han kommer sållas bort i ett annat fack.

Jag önskar att det fanns någonting som jag kunde göra för dig, men jag är så maktlös. Hur mycket jag önskar att du skulle få det bättre så går det inte. Jag vet att det är meningslöst att gnälla och sörja över dett egentligen, eftersom att situationen inte går att förändra. Men man måste få vara ledsen, för detta känns så förjävligt.

Men mest av allt hoppas jag att du förstår hur mycket jag älskar dig. Jag är så rädd för att du ska känna dig oälskad. Jag hoppas hoppas hoppas och ber att du vet att du förstår att du känner hur mycket du betyder. Jag hoppas att du alltid vet att jag ALDRIG kommer skämmas över dig, och du ska heller ALDRIG skämmas för den du är. Du är så perfekt, precis som du är.

Jag nattade dig ikväll, jag lät dig dricka din välling. Sen läste jag för dig några gånger, du ville hela tiden höra boken om och om igen. Jag sa att det var sista gången nu och du låg där på mig arm och riktigt njöt. Jag slog ihop boken och gav dig din nalle, du såg på mig och log. Dina blå ögon riktigt glittrade och det känndes som om du sa tack. Jag gav dig en natt puss på kinden och lämnade rummet. Jag lämnade rummet, för att du skulle få ro till att somna. Men istället så blev du ledsen. Jag gick tillbaka in till dig och satte mig på golvet brevid din säng, försökte prata med dig lite. Men istället stirrade du rätt upp i taket, jag fick ingen kontakt med dig fast jag försiktigt skakade på din lilla axel. Du var fast besluten att inte se på mig, jag är ledsen lillebror. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, jag gjorde ju precis så som jag brukar göra. Men idag blev det fel, jag ska försöka gottgöra dig imorgon om du vill se på mig då.

Jag beklagar detta tråkiga inlägg, där ungefär samma saker rabblas om och om igen. Men jag är bara för förstörd och ledsen inombords för att hålla kvar allt detta...

jag förstår inte varför jag fortfarande är vaken, eftersom jag är i behov av sömn nu plus att jag varit dödstrött sedan jag vaknade idag.

jag har tråkigt, hade planer på att gå och lägga mig för typ två timmar sedan, men tiden försvan. Nu ska jag gå och lägga mig, men är piggare än någonsin typ. Vad är det för fel på mig?

Jaja, imorgon har jag naglar i skolan och engelska. Efter det ska jag träna med Emelie och på kvällen ska vi kanske ut. Får se hur det blir med de, känner att de flesta utav mina vänner kommer att banga.

jaja, men time to sleep...

hellu
hemma nu ifrån praktiken. Jag är fan astrött trotts att ajg sovit väldigt mycket den senaste tiden. Nu ska jag ut och ta en cigg och sedan duschen. Vi får se om jag uppdaterar något mer idag, jag vet inte om jag har så mycket vettigt att skriva.

Love

det här var en bra dag, var bara lite sliten och har en sådan förbannad värk i hela kroppen.