Sara

Hello
Nu är man här igen, I´m stucked into the blogworld. Kännde att det var dags att lämna min delade blogg bakom mig, eftersom att den inte var så delad längre... Ville inte att allt det som jag skrev om, ska kunna uppfattas som om det vore skrivet av nån annan.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här bloggen, men den som lever får se.

Egentligen har jag någonting riktigt jobbigt att berätta för er, men jag känner att jag inte orkar ta itu med det idag. Det finns varken tid eller ork. Jag kan inte sätta ord på de jag känner. Många gånger har jag blivit sviken, men detta är bland det allra värsta. Aldrig, aldrig någonsin trodde jag att detta skulle ske. Tårarna började rinna vid sju tiden, och ännu så har inte paniken, smärtan eller tårarna börjat stanna upp. Som sagt är jag glad för att Y, följde med mig och gick om kring med en trasig gråtande och hulkandes Sara. By the way, jag är ledsen för alla er som jag skrämde, med mina svartfärgade kinder och rödgråtna ögon.

Min fredag har varit riktigt bedrövlig, och jag antar att det är så mitt liv kommer att fortsätta att se ut ett bra tag framöver.