Sara

Kunde inte sova inatt, inte idag heller. Det gör inte så mycket känner mig endå så matt. Jag känner mig helt konstig. Visst jag är inte så jätte naiv längre, och jag vet att de alltid finns människor som kommer och som vill såra en. Men endå så är smärtan något sånär otrolig. Och speciellt när de var de människorna som jag verkligen inte trodde skulle göra så. Känns som att detta år bara har blivit en tragisk fortsättning på det förra året. Jag ville börja om på nytt, jag ville komma ifrån allt det dåliga. Fast det gör man nog aldrig.
Tidigare har dessa personer satt mig i väldigt knepiga situationer, när jag har varit tvungen att ta svåra beslut. Då har jag förvånats över hur de kan sätta mig i sådana situationer. Men i detta fall, så är det något som jag inte kunnat påverka på något sätt hur mycket jag än försökt. De var deras beslut, och jag måste acceptera det. Men när saker och ting undanhålls och man när man ljuger för en person. Det är då som allt raserar. Jag förstår mig inte på alla fega idioter som inte vågar stå för de som de säger och de handlingar som de genomför. Trots att de såklart visste att de skulle komma fram på något sätt, och att de skulla skada ännu mer. Så valde de att hålla tyst om det. Jag tror att jag har kommit fram till att inte skriva vad det är här i bloggen, eftersom att det verkligen är en tragedi. Och jag vill inte hänga ut personer, iallafall inte för sånt här. Det är för privat!
  By the way, tack alla ni underbara som faktiskt brytt er. Tror aldrig att jag fått så många sms och telefonsamtal på samma dag... Dagen sötase och troligtvis skummaste kom ifrån L:
Hej bebben!
jag ska alltid overprotecta dig du är som mitt egna lilla kärleksbarn som jag fick med.. hmz? j**?

Jaja, men nu ska jag fixa mig för snart så är det dags för mig och Y att åka hem till L. Hoppas att vi får en trevlig kväll med många skratt och endast några få tårar.