snart sovdags...
på kvällen så blir de mesta alltid så otroligt mycket jobbigare än vad de är på dagarna.
Under dan kan man bara flyta med, glömma, ignorera och låtsas för en liten stund att allting är bra. På kvällen så går det inte, när du sitter där ensam i mörkret. Så kan du inte längre låtsas som om allting är bra. Verkligheten tränger sig på.
Du kan känna hur alla känslor du under dagen gömt, bara kryper fram. Du kan inte stoppa det, en bild, ett ljud, en scen som visas om och om igen. Allting sitter där impregnerat på din näthinna. De går inte att få bort, och som om de inte vore nog att se och höra allting om och om igen. Så känner du också, du känner fortfarande rädslan, hatet, oron, kärleken, sorgen. Du isoleras, hamnar i din egna lilla värld.
Tillslut slås du tillbaka, du kan släppa känslorna lite, torka dina tårar, sluta skaka och försöka distrahera dig med något annat, exempelvis blogga lite...
Love
