Sara

egentligen vet jag inte vad jag skriva nu, men jag känner att jag har så himla mycket inom mig som måste, bara måste få komma ut. Jag vet inte vart jag ska börja, vart jag ska sluta eller hur jag ens ska ta mig in någonstans i mitten. Jag känner bara för att få skriva lite, och det var länge sedan, väldigt länge sedan som jag kännde så sist. Jag blir lite ledsen egentligen när jag tänker på hur dålig jag har blivit på att skriva nu. Förr så skrev jag rätt ofta, alltså i min förra blogg. De blev mycket ganska personligt, men allt blev inte helt utlämnat iallafall. Nu känns det svårare att skriva om alvarliga saker. Jag vet inte om det beror på att den här bloggen har mycket fler läsare än vad min förra blogg hade. På något vis så är det lite konstigt det där, hur man kan vilja ha en blogg som man vill skriva i och vill uttrycka sig i, men samtidigt vill man inte ha någon som läser den. Jag vet inte riktigt hur man väljer att resonera då, ( och med att skriva man menar jag inte bara alla i allmänhet utan även mig själv, speceillt mig själv). Jag tror att man skriver eller iallafall så skriver jag i min blogg för att den är just min, och oavsett vad någon tycker så är den min, Det är mina tankar mina åsikter och mina känslor. Någon annas har ingen stor betydelse om någon tycker att detta bara är lönlöst, så varsågod läs inte. De röda krysset i hörnet går bra att klicka på när som helst. Men jag kan ju samtidigt inte säga att jag skriver bara absolut bara för min egen skull, för hade det varit så att man bara skrivit för sig själv så hade man aldrig skaffat en blogg eller någonting som kunde få så pass mycket publicitet. Då hade man ju lika gärna bara kunnit sitta hemma och skriva ned allting på ett papper som man sedan rev. Om det bara var för en själv alltså. På något vis så söker man ju den där lilla uppmärksamheten. Kanske finns det något som man vill förmedla till vissa som man bara inte kan tala om, men endå vill att de ska ha en aning om. Kan det vara så, eller har jag fel? Eller varför frågar jag ens, det här var ju precis min blogg där de som stod skrivet av mig inte hade någon direkt påverkan utav vad andra tyckte om det.
Jag tror att jag skriver för att jag vill ut allt och jag vill att några få människor som faktiskt betyder någonting och bryr sig om mig. Ska få veta lite hur jag mår, känner och tolkar. Jag behöver deras stöd och uppskattning, men vågar inte be om det. Det här är nog mitt rop efter hjälp som jag försöker att förmedla ut till dem.

Tro kan det vara så?