Sara

Har du någon, som du litar på till hundra procent? Någon som du vet skulle göra ALLT för dig och som inte skulle tveka en sekund över att offra sitt eget liv för ditt.

Jag har ingen, jag har inte kärlek i mitt liv, inte heller vänskap. Eller klart jag har kärlek och vänskap, men inte av den typ som beskrivs ovan. Jag tror inte att någon av mina vänner skulle ge sitt liv för mig. Men skulle jag ge mitt liv, för dem? Ja, det skulle jag! De människor som jag spenderar min tid med här, skulle jag absolut ge mitt liv för utan tvekan. Trots att de flesta av dem troligtvis inte skulle göra samma sak för mig, så skulle jag ändå göra det för dem. De människor som jag håller av, bryr jag mig så mycket om att mitt liv inte vore värt något överhuvudtaget utan dem. Om någon av de jag håller av skulle försvinna ur mitt liv, skulle jag inte längre orka fortsätta. Jag vet inte hur jag ska förklara det, vet inte heller varför jag försöker förklara det. Kanske för att jag vill att de ska veta hur mycket de betyder för mig, eller bara för att jag själv ska få veta det.

Jag vill tillbaka till den tiden då man fortfarande trodde att alla människor ville varandra gott. Idag känns det som om alla bara lever för sig själva, människan blir bara mer och mer egoistisk för varje dag som går. Men vems fel är det, i grund och botten så är det ju faktiskt vårat eget fel. Inget annat kan vi komma undan med. Vi har alltid grävt våra egna gravar. Men på senare tid känns det som om vi även börjat gräva varandras. Varför slösar vi tid på människor som inte värdesätter oss? Varför försöker vi passa in, och vara några vi inte är bara för att andra ska tycka om oss. Är det i dagens samhälle så svårt att bli accepterad att man måste låtsas vara någon annan? Tyvärr så finns det ju bevis på att det faktiskt är så. Det finns människor idag tar sitt liv eftersom att vi, deras med människor, har gjort så att de känner sig så pass betydelselösa att de inte längre behöver eller vill stanna kvar här. Vi stöter bort folk, och ställer andra inför dilemman. Jag vill inte få er som läser det här att känns skuld, jag vill att ni ska känna att era handlingar PÅVERKAR. Just vad du gör och säger berör andra. Allt du gör spelar roll. Därför så måste du alltid tro på det du gör, du måste kunna stå för dina handlingar. Inte bara följa strömmen och ta efter andra. Vi lär oss av varandra, vi tar efter varandra och till slut blir vi några andra. Om vi inte stannar upp och reflekterar kring vad som egentligen betyder något för oss!

Och det är här jag befinner mig. Någonstans mellan att vara i den onda cirkeln där jag lever så som andra vill att jag ska göra, och att veta om att jag måste bryta mig ur den. Jag känner till viss del att jag inte är jag. Någonstans under dessa år, med så mycket nya händelser och upplevelser så har jag tappat bort mig själv. Jag vet att det låter klyschigt, men det är faktiskt så det är. Jag har försökt att få andra att bli så pass nöjda med mig, att jag glömt vad jag egentligen vill. Men jag lägger absolut inte skulden på er, att låta sig påverkas av andra är något som man själv väljer om man ska göra eller inte. Men jag är ledsen att jag inte vågat stå upp för mig själv, och levt så som jag lär. 

Jag skulle kunna gå in mycket mer i detalj på hur jag menar och vad jag försöker förändra. För det är inte meningen att ni ska känna bedrövelse över mitt liv och vad jag varit med om. Jag vill att ni själva ska känna att ni uppskattas och älskas för det som ni är, eftersom ni är värda det. Men glöm dock inte att ni först, måste börja uppskatta och älska era medmänniskor för det som dom är. 

Jag väljer att tro att det finns kärlek och vänskap någonstans i alla. Jag väljer att tro på att människan vill gott.

Klockan börjar närma sig midnatt, och morgondagen närmar sig. Det känns jobbigt att det redan är måndag. Skola igen, som de säger man lever verkligen för helgerna. Egentligen så är det tragiskt, man borde se fram emot en ny vecka. Istället för att fösöka undivka det. Varje vecka är ju en vecka av ens liv, varje vecka som passerar ger ett resultat av att en vecka av det vi har kvar av vårat liv, försvinner. Därför borde man leva i nuet, och uppskatta det man har. Inte bara önska att det passerar. För den dagen då vi kommer på att vi levt fel och slösat på våra dagar. Så kan vi inte ändra på det hur mycket vi än vill.

Jag känner verkligen att jag måste börja uppskatta det jag har mycket mer, men det är svårt för det känns som om det är otroligt mycket mer som man inte har... Livet är en balansgång mellan djupa dalar och höga toppar. Och det är det som man ska försöka förstå, att hur dåligt allting är och känns så kommer det faktsikt någon gång blir bättre! Man får inte låta ens hjärta och alla känslorna ta över helt, vi måste fortfarande försöka hålla kontroll genom att tänka. Annars kan de bli fel, när vi handlar för impulsivt. Ibland så måste man chansa för att komma någonstans och ofta kommer man att ångra saker som man gjort, men man måste alltid stå för det. Man måste acceptera det, för hur mycket man vill så går det inte att göra ogjort.

Igår så skrev jag ett jättelångt inlägg, om hur mycket jag lovade att jag skulle gå till skolan idag och allt. Men tydligen publicerades det inte, och det var ju tur eftersom att jag inte gick till skolan idag heller. Hoppas inte att Y läser det här för hon kommer döda mig! Jaja, nog om det.
Igår så va jag inte i skolan som sagt, istället så var jag hemma och sov och tyckte synd om mig själv. På kvällen kom E,S,C och L över och åt middag här och så, sen tog jag med mig Y, E och C på en liten promenad. Eller det skulle bli en liten, men det tog ungefär en och en halv timme. Kallt som satan var det ute iallafall för er som inte visste det. Sen så såg jag på I huvudet på Gynning som by the way faktiskt är bra. Sen såg jag på Brothers and Sisters för typ första gången i mitt liv och det var också bra. Eller så är det bara jag som är helt stucked på alla program. Och efter det så ringde Y och berättade att hon sett på CNN att Heat Ledger var död, asså OMG det känns så wierd eftersom att vi hade pratat om honom på kvällen redan... Han var typ min första celebrity crush... Jaja, jag ska inte skriva så mycket mer om honom, eftersom att jag känner att alla andra tusen miljoner bloggare redan hunnit med det. Men en liten bild ska jag väl kanske kosta på mig.
Jaja, idag har jag inte gjort så mycket heller sov typ bort hela dagen och snart så tror jag att jag ska ta mig en dusch innan det är dags att åka hem till papi och laga lite mat där. Kommer nog hinna uppdatera lite senare, eftersom att papi ska iväg på innebandy in nån timme och då kan ju jag spendera lite tid med datorn.

Just det igår fyllde TP 18 år grattis!! Du kommer få en helt amazing present när vi ses nästa gång! Och idag fyller F 18 år också grattis till dig med.
Själv så har man ju bara tio månader kvar nu...

Bilder från :
http://www.imdb.com/name/nm0005132/
http://images.google.se/images?sourceid=navclient&ie=UTF-8&rls=HPEB,HPEB:2006-30,HPEB:en&q=Heath+ledger&um=1&sa=N&tab=wi

http://veckorevyn.com/livsstil/test/2008/test-vilken-handvaska-ar-d/index.xml?page_nr=1

JAG ÄR EN SVART CHANEL 2.55

Classy as hell, quiltad, cool och skarp. Du kan lätt ge lite fel intryck med dina guldkedjor. Du kan ibland uppfattas som kall, men framför allt är du ju SVINDYR - vilket innebär att folk antingen älskar eller hatar dig. Gemensamt för alla är dock att de avundas din svala, snygga, sofistikerade stil. Tänk på det när de ger dig onda blickar i ryggen...

Nu har jag hunnit städa lite, beställt hem lite nya kläder ifrån H&M och lite möbler ifrån IKEA. Ska börja på läxan snart, kanske ska äta middag först så att man får lite energi, eller så städar jag klart rummet först.. Jaja får se vad jag gör, nått blir de iallafall. Just det Y slutar inte först sju idag, så vi lär nog inte hinna med någon promenad, men lite tv blir de iallafall.

I´m back on track folks.
Hade bara en lektion idag så det kännds så meningslöst. Egentligen så var jag vaken och kunde gått till skolan, men jag valde att falla tillbaka på mitt gamla betende. Nå jag behövde ändå lite egen tid efter följderna av helgens problem. Men imorgon ska jag faktiskt gå till skolan, tror jag. Men klart jag ska.
Snart så ska jag förhoppningsvis komma igång lite med Vg, MVG frågan på orovet vi hade förra veckan, för den ska senast skickas in i dag. Jag ska även kanske städa lite i mitt rum. Men jag får se hur det går. Jaja, nu ska jag göra nått...
Y kommer över ikväll och vi ska se på E.R och kanske ta en promenad vad vet jag.

Hello
Nu är man här igen, I´m stucked into the blogworld. Kännde att det var dags att lämna min delade blogg bakom mig, eftersom att den inte var så delad längre... Ville inte att allt det som jag skrev om, ska kunna uppfattas som om det vore skrivet av nån annan.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här bloggen, men den som lever får se.

Egentligen har jag någonting riktigt jobbigt att berätta för er, men jag känner att jag inte orkar ta itu med det idag. Det finns varken tid eller ork. Jag kan inte sätta ord på de jag känner. Många gånger har jag blivit sviken, men detta är bland det allra värsta. Aldrig, aldrig någonsin trodde jag att detta skulle ske. Tårarna började rinna vid sju tiden, och ännu så har inte paniken, smärtan eller tårarna börjat stanna upp. Som sagt är jag glad för att Y, följde med mig och gick om kring med en trasig gråtande och hulkandes Sara. By the way, jag är ledsen för alla er som jag skrämde, med mina svartfärgade kinder och rödgråtna ögon.

Min fredag har varit riktigt bedrövlig, och jag antar att det är så mitt liv kommer att fortsätta att se ut ett bra tag framöver.