Sara

det är sista dagen på lovet, och jag har verkligen ingenting att göra. Jag har tvättat hela dagen, och ska väl fortsätta att städa snart. Men det är så himla tråkigt att jag bara vill dö. Jag orkar inte.

hoppas att ni har en roligare fredag och sista lovdag än vad jag har.

Love

det är farligt, för farligt att sätta sig vid datorn och ta sig in här på bloggen så sent på kvällen. När de blir såhär sent, mörkt och ensamt så kommer man och tänka på så himla mycket dåliga och sorgliga saker. Och det är alltid på natten som man säger, gör och skriver saker som man sedan ångrar.
Så därför väljer jag att inte skriva något seriöst just nu, för jag vet att jag kommer lyckas skriva lite för mycket av vad jag vill att folk ska veta egentligen.
Men nu ska jag faktsikt sova, ska ju trots allt upp och ha tvättstugan imorgon tror jag. Och imorn blir det även expedition storstädning. haha vi får väl se hur det går med de, men vi kan ju alltid hoppas. För mitt hem är i ett stort behov utav en grundlig rengöring.

jaja men sängen kallar, trots att jag är i princip klarvaken.

vi hörs
sov sött
love

det är lite jobbigt att ha en blogg, när man har så mycket att skriva. Men samtidigt aldrig hinner eller orka ta sig tid att sätta sig ner och skriva av sig allting. Det känns som om jag skulle behöva en kväll för mig själv här med bloggen och bara gråta lite tårar och få skriva av mig. Men vem har tid och ork till det. Inte just nu iaf. Ska snart springa till bussen och ta en sväng förbi mamsen och käka lite. Sen vet jag inte riktigt vad kvällen har att erbjuda. Jag vet att jag INTE ska festa iallafall. Det är en sak som är säker. Men vi hörs, säkerligen snart. 

Love  

egentligen vet jag inte vad jag skriva nu, men jag känner att jag har så himla mycket inom mig som måste, bara måste få komma ut. Jag vet inte vart jag ska börja, vart jag ska sluta eller hur jag ens ska ta mig in någonstans i mitten. Jag känner bara för att få skriva lite, och det var länge sedan, väldigt länge sedan som jag kännde så sist. Jag blir lite ledsen egentligen när jag tänker på hur dålig jag har blivit på att skriva nu. Förr så skrev jag rätt ofta, alltså i min förra blogg. De blev mycket ganska personligt, men allt blev inte helt utlämnat iallafall. Nu känns det svårare att skriva om alvarliga saker. Jag vet inte om det beror på att den här bloggen har mycket fler läsare än vad min förra blogg hade. På något vis så är det lite konstigt det där, hur man kan vilja ha en blogg som man vill skriva i och vill uttrycka sig i, men samtidigt vill man inte ha någon som läser den. Jag vet inte riktigt hur man väljer att resonera då, ( och med att skriva man menar jag inte bara alla i allmänhet utan även mig själv, speceillt mig själv). Jag tror att man skriver eller iallafall så skriver jag i min blogg för att den är just min, och oavsett vad någon tycker så är den min, Det är mina tankar mina åsikter och mina känslor. Någon annas har ingen stor betydelse om någon tycker att detta bara är lönlöst, så varsågod läs inte. De röda krysset i hörnet går bra att klicka på när som helst. Men jag kan ju samtidigt inte säga att jag skriver bara absolut bara för min egen skull, för hade det varit så att man bara skrivit för sig själv så hade man aldrig skaffat en blogg eller någonting som kunde få så pass mycket publicitet. Då hade man ju lika gärna bara kunnit sitta hemma och skriva ned allting på ett papper som man sedan rev. Om det bara var för en själv alltså. På något vis så söker man ju den där lilla uppmärksamheten. Kanske finns det något som man vill förmedla till vissa som man bara inte kan tala om, men endå vill att de ska ha en aning om. Kan det vara så, eller har jag fel? Eller varför frågar jag ens, det här var ju precis min blogg där de som stod skrivet av mig inte hade någon direkt påverkan utav vad andra tyckte om det.
Jag tror att jag skriver för att jag vill ut allt och jag vill att några få människor som faktiskt betyder någonting och bryr sig om mig. Ska få veta lite hur jag mår, känner och tolkar. Jag behöver deras stöd och uppskattning, men vågar inte be om det. Det här är nog mitt rop efter hjälp som jag försöker att förmedla ut till dem.

Tro kan det vara så?

åh, jag har precis tittat på sex and the city filmen igen. Så himla bra, så sorglig. Usch jag har gråtit en massa ikväll.

åh jag är död typ

ska åka hemifrån 5.47 imorgon bitti för att träna. palla

har typ femtio kommentarer och godkänna med, känner att jag måste ta tag i det

har prov i samhällskunskap imorn, men jag har tappat bort frågorna

har redovisning av min bok på svenskan imorn, men jag har inte ens börjat läsa boken

har glömt att hämta alla saker som jag skulle ha med mig till projektarbetet imorn


ge mig några shots så är jag på topp igen

ni hörs

I'm all out of faith
This is how I feel
I'm cold and I am shamed lying naked on the floor

You're a little late
I'm already torn

hoppas att du är nöjd nu, att du har nått dit du ville.

hallå kära vänner
just nu sitter jag här ny duschad i sängen, och ska väl snart börja fixa mig lite inför skolan. Jag orkade verkligen inte gå upp imorse, jag har verkligen fått svårigheter med det där. Men jag ska ta mig till skolan till klockan ett, för då ska vi ha naglar. Och det vill jag ju inte missa. Visserligen så känner jag mig inte så jättetaggad att få göra naglar på någon, men det är väl antagligen så det kommer att få bli. Jag kommer så få en släng utav ADHD när jag ska sitta still där inne i de lilla rummet i typ fem sex timmar. Efter det ska jag träffa en vän, kanske tar vi en sväng förbi stan så att jag kan köpa en födelsedagspresent till en brud som fyller år nästa vecka. Hoppas bara att jag hinner med det, för sen vid åtta är det dags för träning igen. Men jag skriver mer sen när jag kommer hem tror jag. Vi hörs hoppas att ni alla får en bra dag.

Love

jag har inget mer att säga...