Sara

hallå där ute i solen alla glada
vad gör ni såhär en dag som denna?
jag sitter här och beundrar det fina vädret. Det är helt sjukt att man kan bli så glad utav lite sol, jag tror att man börjar bli gammal. Innan så orkade man typ inte ens höra på alla mor och far föräldrar som ville ha ut en i solen på grund utav de fina vårvädret. När man själv istället mycket hellre drog täckter överhuvuder och lät sig flyta in i de ångestfyllda drömmarna. Eller e de bara jag som har vart där.

I don´t remember you looking any better, but then again I don´t remember you...

Det blir lite lätt såhär när jag inte är upp över öronen full i jobb och shit. Jag dras tillbaka till de här gamla svackor som jag varit i, och på nått sätt så låter jag mig själv dras ner lite återigen. Jag måste få ett stopp på allt de där, och alla små saker som jag nojjar mig över konstant. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det känns inte som om det är värt att hålla sig borta ifrån allt som man innan hållt så hårt på att inte låta komma in. Jag vet inte, det känns som om jag inte vågar ta ett beslut kring något för jag orkar inte göra nåt fel, och sen bara ha mig själv att skylla. Jag antar att det är därför jag alltid försöker få alla andra att ta besluten åt mig. Men jag vet att det inte fungerar så i längde. Jag måste våga välja själv för att någonsin kunna komma någonstans.
Men jaja, världen går väl inte under antar jag...

puss puss